Byggnaderna på soldaternas tid

Som nämnts finns inga upplysningar om de byggnader som fanns under 16- och 1700-talen. Det första torpsyneprotokollet, från 1687, talar ju bara om att "torpet är färdigt". För några av torpen i grannskapet, bl.a. Hackels, finns storleksuppgifter – stugorna håller måtten 9-10 x 6-8 alnar. Men kanske var det bara de minsta som mättes, enligt Petri&Levin III så var storleken oftast 10-12 x 7-8 alnar, dvs. ca 7 x 5 meter. En ryggåsstuga under torvtak men med trägolv var det säkerligen. Kanske beskaffad ungefär som Ryttartorpet som finns i Garnisonsparken i Linköping. För Östgöta infanteriregemente finns enligt Petri&Levin (IV s 421) inga skrivna direktiv förrän 1822, då man i en kompaniinstruktion föreskriver att "stugan med ett rum, kammare och förstuga skulle var 13 alnar lång, 8 ½ bred och 5 hög" (dvs. 7,8 x 5,1 x 3 m). Fähuset skulle ha två bås.

Den nuvarande Hökhultstugan håller måttet 14 ½ x 10 ½ alnar och höjden är nog minst 7 alnar, och det känns alldeles för stort. Längden kan möjligen vara ursprunglig, stugor med denna längd är kända från andra delar av vårt land, t. ex. Uppland (Berglund 2011). Men bredd och höjd har utan tvivel ökats. Sannolikt skedde detta i samband med laga skiftet på 1870-talet.

Vad som hände under 1700-talet är obekant, alla torpsyneprotokoll är försvunna. Nästa som finns bevarat är från 3 oktober1823, och det säger bara att stugan är "utan anmärkning", men att fähuset behöver en smärre justering. Intressant är dock anteckningen att "den i förra syn af Roten beviljade Rödmålning af Torpet värkställes ovillkorligt nästa Sommar". Ja det var under 1800-talets första decennier som falufärgen bredde ut sig i våra bygder – dessförinnan var alla hus grå. I protokollet är också noterat att "Till Rotemästare förordnas Olof Hemmingsson i Sonebo", intressant eftersom bonden Hemmingsson med fru fyrtio år senare blev undantagsboende på Sundstorp.

Nästa protokoll är från 1842 och då är "Torpet utan anmärkning", liksom vid besiktningarna 1844 och 1850. Men 1853 händer något: Stugans södra gavel och östra sida samt knutarna skall brädfodras. Vidare ska stuga och förstuga rappas, och nya fönsterbågar med "föringar" insättas. Fähuset ska ha ny dörr och logen en ny planka och reparerat tak. Även 1856 och 1859 krävs reparationer av bl a tak. Men laga skiftet närmade sig. Vid synen 1862 har man bara skrivit "Grenadiertorpet skall flyttas". Detta kom dock att dröja ett drygt decennium och vid besiktningen i april 1865 ställs krav på förbättringar: "Stugan brädfodras å västra och norra sidorna. Nytt spjell i spiseln. Panelen beklädes med papper. Ny förstugudörr. Å taket pålägges nya tegelpannor der så behöfves. Tålde nytt i köket och rappning dersammastädes. Ladugården Nytt fähus." Ett drygt år fick man på sig; "Ferdigt till 1 Juli 1866". Bra blev det antagligen, ty vid besiktningarna 1868 och 1871 fanns inga anmärkningar.

Lagaskifteprotokollen nämner följande byggnader: "Stuga brädbeklädd, under tak af bräder torf och tegel", "Loge under halmtak" och Fähus och Foderlada under tak af halm".

Vid synen i maj 1874, den första efter torpets flyttning till nuvarande plats, finns en hel del noterat: "Stugan. Spiseln och bakugnen bortsynes och i taket pålägges nya tegelpannor i de söndrgias ställe (ca 150 st), nya vindbrädor anskaffas och påspikas äfven så hufelen göres ny. Ny panel insättes. Nödiga bräder till underlag för teglet och några nya syllor i väggarne insättes. 8 nya plankor inlägges i stugogolfvet. I fähuset inlägges nytt golf och ny dörr göres till foderladan. Till logen anskaffas 4 st syllor. Både å fähus och loge pålägges mera halm å taken och hongen repareras. Rotmästaren erkänner sig blifvet i laga tid till synen kallad. Reparationen skall vara färdig till den 15 juli 1875 dock skall spisel och bakugnen sättas i stånd innan den 1 Juli 1874. Godkännes Gustaf Andersson"

År 1960 var min mor Ester i USA och besökte då Anna Weburg, som var dotter till soldaten Adolf Sten, och som utvandrade vid 15 års ålder från Hökhult. Naturligtvis pratades det Hökhult och min mor var förståndig nog att göra anteckningar. Anna, född 1871, berättade att hon föddes i en "stuga som låg intill". Hökhultstugan var ny och de flyttade in där då hon var tre år, dvs. 1874. Hennes far byggde den nya stugan. Hon tror att de runda stockarna i taket är från gamla stugan. Stenfoten på östra sidan är gjord av hennes far, och stenarna är huggna från en stor sten som låg där bersån sedan blev till.

Anna Weburgs berättelse ger en signal om att den nuvarande stugan fick sin avsevärda storlek med flytten vid laga skiftet. Men mycket av materialet är utan tvekan mycket äldre. De flesta golvplankorna i storstugan hade säkert nötts i århundraden, kvistarna var flera centimeter höga. Men i söder fanns ett antal som var betydligt yngre – detta stämmer bra med kravet på nya bräder i synen 1874.

Och taket i köket består av ojämnbreda handhyvlade bräder brunaktiga efter rök under många år. Utom ca 80 cm närmast förstugan, där ligger en klart senare generation av spåntade bräder.

Annas dotterdotter Gloria (f. 1928) berättar i sin bok (2007) fylligt hur det kanske gick till. Den gamla stugan monterades ner 1873 och återuppbyggdes med kompletteringar, vilket tog sin tid, och inflyttning skedde hösten 1874. Under byggnadsarbetet bodde man i Sundstorp (= "stugan intill").

Torpsyneprotokollen för de följande åren ger som väntat godkänt, blott smärre åtgärder krävs. Först 1894, tjugo år efter den stora upprustningen, är det lite mer. Bl. a. ska stenfoten cementgjutas och fönster oljemålas både ut- och invändigt. Nya stugu- och köksdörrar blir det också. Mer kan man läsa på bilden som följer.

Sista torpgranskningen skedde 1899 och då blev det inga anmärkningar.

Stugans nuvarande utseende med veranda och kalkputs har med all sannolikhet tillkommit efter soldaternas tid.